elinina

Efter dansen gick jag som vanligt på bussen vid Konserthuset, en ganska ung mörk kille/man som

stod framme vid busschauffören glodde på mig då menar jag verkligen glodde på mig så sjukt himla mycket!

Jag försökte ignorera och gick långt bak i bussen. När man sitter på bussen och inte har något att tänka

på flyger ju självklart tankarna iväg och man tänker det värsta om killen. Jag tänkte lixom:

-Tänk om alla går av bussen och han väntar tills jag sla gå av!

Bussen svänger in i Björkhaga och den sista personen går av bussen.

Nu är det bara jag, killen och busschauffören kvar på bussen. Jag fick lite panik.

Tänk om han skulle gå av på samma busshållsplats som mig eller något, vadfan skulle jag göra då!?

Jag tryckte på Stanna knappen och reste mig upp för att snart gå av. Killen glodde igen,

han spärrade verkligen fast sin blick i mig och slutade inte kolla! Panik.

Snabbt gick jag av bussen och de enda jag ville var att bussen skulle åka iväg.

Jag lovar att killen och busschaufören planerade att skräma livet ut mig.

För han körde inte iväg bussen, bussen stod där och jag kollade bak mot dom,

både killen och chauffören kollade på mig och jag kollade fram, bak, fram, bak.

Varje gång jag kollade bak såg jag deras flin i ansiktet. Det kändes som om bussen stod där i en evighet.

Sen började den rulla sakta, sakta frammåt

så att bussen sakta körde om mig. Sen åkte den iväg! Lättnad!

Alla killar vet att tjejerna är livrädda på kvällarna/dagarna/ och på morgonen, varför jävlas för?

Dom tyckte säkert det var skit kul eftersom dom måste ha sett paniken i min blick.

Alltså det var verkligen 100 gånger äckligare än vad det verkar som. Jag lovar.

Mina händer skakde helt sjukt när kom upp på mitt rum.